Rockfestival - jag är nog tokig! :)

Jag vet inte vad som flög i mig... Jag blev bara så less på att 'sitta hemma, vara utbränd och må dåligt' - så jag drog iväg på 'Sweden Rock Festival' nere i Blekinge förra onsdagen. Snabba ryck..! Eller kanske inte..? Min kusin Ulf har tjatat på mig i 10 år att jag ska hänga med. Sagt och gjort. Jag visste mycket väl att jag skulle bli trött som urlakat troll och helt slut efteråt, men - som sagt - ibland blir jag så otroligt trött på att 'aldrig vara frisk och normal'.

Ok. Nu är jag väl inget stoooort hårdrocksfan (snarare 'allätare', förutom dansband), men rockfestivaler är alltid roliga. Jag var på en del i min 'vilda ungdom', men det var några år sedan nu... ;)

Min kusin Ulf och jag växte upp tillsammans (i alla fall på somrarna). Han är två år äldre än jag och lärde mig alla roliga dumheter som att köra moppe, åka skateboard och dricka mellanöl. Dessutom hade han söta kompisar..! ;) Nu var ju situationen litet annorlunda den här gången, eftersom vi alla blivit medelålders (och så även rockartisterna). Ulfs fru och tonårspojkar var också med, och en kompis till dem med pappa. Så vi var fullt hus. Ulfs föräldrar (min moster och morbror) har en stuga precis vid havet. Och perfekt nog så ligger stugan bara 2 km från festivalområdet. Sova i tält bland alla andra rockare hade jag ALDRIG gjort. Det är jag alldeles för bekväm (och för gammal) för numera.

Utsikt från stugan

Hur som helst så hade vi KUL! Fullt ös. Det är nåt visst med att sitta i pyjamas, vid lunchtid och ta en öl. DET är rockfestival. :) Nåja, så farligt var det nu inte - vi hade ju barnen där. Vi var (ganska) lugna.
 

Gänget och jag (jag i mitten). Min kusin Ulf tar bilden.

Vädret var inte det bästa. Det var regnrock som gällde mest hela tiden tyvärr. Och det var kallt. Sen blev det dessutom storm på lördagen och ett mixertält blåste bort - och diverse annat.

 

Festivalområdet. Mörka moln var det. Och regn blev det.

Två band hade jag bestämt mig för att jag 'måste' se; Aerosmith och Guns n' Roses. Kanske inte mina största idoler, men ändå - så stora band är alltid häftigt att se. Jag vet inte hur det gick till... men på båda konserterna så började jag med att stå i utkanten och sedan - vips - så stod jag nästan framme vid scenen. Hur gick det till? Det var några år sedan jag stod framme vid kravallstaketet och vrålade (nåja, det har jag faktiskt aldrig gjort, men ändå). Hur som helst. Det var KUL. Och vem tusan orkar grubbla på hur FK ska agera när min sjukskrivning går ut - när Axl Rose vrålar 'Welcome too the Jungle' och blåser öronen av en. Få saker kan tömma skallen mer än rockmusik. Kanske en bra ny terapi? Man hör inte ens sina egna tankar. :)

Aerosmith - Steven Tyler & Joe Perry

Guns N' Roses

Axl Rose, Guns N' Roses

 

Alla bilderna är mina, jag har inte snott dem nån' annanstans. :) Trodde ju inte att jag skulle hamna så där nära, men tji fick jag. :) Jag är nog mer hårdrocksfan än vad jag begriper själv, kanske? Äh. Det var kuuul! Och ÄR man nu på en spelning då är det ju lika bra att rocka loss ordentligt. :) Och sen blir man som bilden nedan...

Trollet vilar efter allt ståhej. Med solglasögon och regnkappa..!

 Nu är jag hemma och lugnar ner mig. Har en hop (alldeles för många) småplantor som ska ut i rabatten. 'För sent' är det också att plantera ut sommarblommor. Och 'för små' är de också. Men vad kan jag göra åt det..? Nada. Alltså får det vara som det är. Självsådda vallmo finns det i alla fall i överflöd. De fick vara kvar - ska bli intressant att se kombinationerna..! Hm ja.

/Gunilla