Jag har sått mina fröer! Äntligen! Jag fick äntligen ändan ur vagnen förra veckan och sådde allt (tror jag!) som ska förkultiveras. De har redan börjat förväxa sig...! Inte Lobelian (nedan) men flera av de andra. Phu. Fattar inte hur ni gör, ni som sår redan i februari. Har ni vansinnigt mycket extra ljus, eller?
Jag har inte gjort så mycket senaste veckan. Jag har inte mått så bra... Min älskade lilla ödla Teo har blivit sämre. Jag är ganska säker på att hon inte har långt kvar. Jag vet inte... Jag vet inte om hon har ont och det är så fruktansvärt jobbigt. Jag var hos veterinären i tisdags med Cicero, min skäggagamshane. Han har något fel med ögonen och jag ville få honom undersökt. De börjar bli gamla allihop, tyvärr. Jag tog med Teo också eftersom veterinären känner till henne sedan tidigare. Veterinären 'dömde ut' henne direkt. ' Det är bäst att ta bort henne, om du har tid att vänta så kan jag göra det om en stund'.... :(
Jag sade nej. Jag vill i alla fall få tid att ta farväl.
Jag vet inte om veterinären var 'allmänt okänslig' eller om hon anser att Teo 'bara är en ödla'. Men för MIG är Teo det underbaraste djur som finns. Bättre fyrbent vän finns inte. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag VET inte om Teo har ont. Om jag VISSTE att hon led så skulle mitt beslut inte vara så svårt. Det är fruktansvärt sorgligt att avliva ett älskat djur. Men om de lider så måste man ju ta det beslutet. När man INTE VET om de har ont så är beslutet omöjligt svårt... Jag var tvungen att avliva en misshandlad skäggagam en gång (som jag hade räddat från en ägare som gjort 'allting fel', ödlan var mycket dålig). Det var något av det jobbigaste jag varit med om... Den stackars ödlan vred sig i plågor under flera minuter innan han dog. Det var INTE smärtfritt. Man vet inte hur ödlor svarar på olika mediciner - de reagerar inte likadant som däggdjur... Så en 'insomningsspruta' kanske inte alls är smärtfri. Man vet helt enkelt inte.
Usch. Nu blir jag bara ledsen. Det var ju inte meningen. Men just nu är det jobbigt... Jag har svårt att tänka på något annat än Teo. Jag önskar att hon bara får somna in en natt - hemma hos mig.
Från vänster; Teo, Mira och Disa, 11 april 2010.
För bara en vecka sedan solade alla tjejerna i lä, inne på altanen - och Teo var hyfsat pigg. Men sedan hände något, och hon blev sämre. Nu vet jag inte vad som händer...
/Gunilla
Åhhh så jobbigt med sjuka djur! Det är det värsta...när våra älskade husdjur inte verkar må bra! Det är sååå svårt det där att avgöra att nu är det dags! Hoppas att hon piggnar till sig! Vad kul att du har sått och att det grott så bra! Kram! / Irene
SvaraRaderaKlart som fasen att du är ledsen o orolig. Alla husdjur är ju en älskling för den som äger den, spelar ingen roll vilket slags djur det är.
SvaraRaderaTyvärr vet jag inte hur jag ska trösta dej. Vad jag än säger så är du förståss orolig o ledsen. Så jag skickar dej bara en enkel kram så får vi hoppas att allt löser sej till det bästa. /Knatten
Ps. Jag är ju kattälskare men jag tycker dina ödlor är supersöta!!
Så du har tre vänner solandes på altanen. Ja, inte har jag några råd att ge mer än att jag förstår att det är jobbigt. Jag vill inte vara utan mina missar som sagt.
SvaraRaderaTja, jag har nog också funderat på alla bloggares fantastiska odlingar. Mina får visserligen lågenergiljus, men inte händer det så mycket där inte mer än med tomaterna och de har jag ju lyckats med förr. Men nu börjar det väl bli dags att så gurkor och luktärter också. De stora fröerna verkar ju gå bättre.
Jag vill minnas att nån veterinär dömde ut Teo redan ifjol, och ännu för en vecka sen njöt han av solen som på bilden. Jag tycker gott du kan vänta lite och se om sommaren gör att hon piggnar till igen.
SvaraRaderaGrattis till att du fick fröerna i jorden, så långt kom aldrig jag.... Hälsn Mimi
Det värsta som finns är när ens husdjur blir sjuka då de inte kan tala om om de har ont eller ej. Jag hoppas allt ordnar sig för Teo och jag förstår att du är orolig. Sänder dig en kram.
SvaraRaderaSusanne